« 2006-07 | HomePage | 2006-09 »

Thursday, 31 August 2006

Tro det eller ej

Idag såg jag ett avsnitt av Vänner på TV som jag aldrig sett förut.

21:20 Posted in Diverse | Permalink | Comments (5) | Trackbacks (0) | Email this

Strandpromenad

Natten till igår sov Isak som en prins. Han åt alla sina nattmål med stängda ögon och somnade om direkt efteråt, vilket gjorde att jag faktiskt kände mig mer utvilad än på länge när vi vaknade klockan sju i går morse.

Efter att ha ätit en god frukost ringde jag Ida och pratade bort en stund. Fick gratulera inte bara på födelsedag utan till ny lägenhet på Kungsholms Strand - utsikt över brygga, båtar och ett slott - inget kunde passa Ida bättre! Grattis gumman! :) Strax därpå ringde Lina som var på väg att träffa Ida på sushihuset för födelsedagslunch (vad var det jag sa?). Söta kompisen tänker alltid på mig när de ska dit och äta, jag hade gärna varit där med er! Det var så skönt att prata med några kompisar, det sociala behovet börjar komma tillbaka och det var roligt att få skratta tillsammans och få veta vad som händer utanför vår lilla bubbla!

Efter Isaks 11-mål packade vi ihop oss och gav oss ut på utflykt. Uddevalla har precis fått en ny strandpromenad som sträcker sig från stan och en bra bit längs med kusten. Jag har alltid tyckt att det är otroligt vackert där, men det har varit lite otillgängligt. Nu kan man promenera ända hemifrån och njuta av havet och klipporna. Vädret var lite skumt, det växlade mellan svart och blå himmel, kyligt och varmt, men vi slapp regnet i alla fall. Det var så skönt att vara ute och röra på sig! Isak var supersnäll och mysig hela dagen och med undantag för lunch på konditori Snäckan precis vid havet och en amningspaus (premiär utomhus!) med havsutsikt var vi ute och gick i nästan fem timmar! Det är nog mer frisk luft än jag fått i mig sammanlagt sedan vi blev utskrivna.. :)

Fredrik, som köpte ny systemkamera precis innan Isak föddes, fotade som bara den och jag lägger upp några bilder här nedan (klicka på dem för större format) så ni får se hur mysigt vi hade det! =)

När vi kom hem beställde vi thaimat och jag pratade en stund med Cissi i telefon (ännu ett roligt samtal!) innan vi slog oss ner framför teven, rätt så trötta faktiskt (i alla fall jag).

Isak har fortsatt vara värsta gullungen och just nu är livet bra!

KRAM!

09:25 Posted in Dagbok , Förälder , Foto | Permalink | Comments (8) | Trackbacks (0) | Email this

Wednesday, 30 August 2006

Isak 4 veckor!

22:20 Posted in Diverse , Foto | Permalink | Comments (5) | Trackbacks (0) | Email this

Grattis IDA!

Allas vår Bejby Ejby fyller 26 år idag och sällar sig alltså till skaran av oss som är närmare 30 än 20! Det är verkligen något att fira för man blir ju bara bättre med åren! ;)


Grattis på din födelsedag gumman!! Jag längtar efter att få träffa dig! Ha nu en underbar dag och ät en födelsedags-sushi för mig (för kom inte och säg att du inte ska äta sushi på din födelsedag)! ;)

KRAAAAM!!!

10:05 Posted in Diverse | Permalink | Comments (1) | Trackbacks (0) | Email this

Tuesday, 29 August 2006

Kan själv

19:15 Posted in Foto | Permalink | Comments (1) | Trackbacks (0) | Email this

På menyn

Nu när det har gått ett tag sedan förlossningen och hjärnan faktiskt börjar kunna hantera tankar som inte har med Isak att göra har det börjat tränga sig in en hel massa mat- och drycksug i skallen. Jag kommer på mig själv med att sitta och drömma om massa olika godsaker som jag inte fick förtära under graviditeten och snart måste jag faktiskt unna mig dem allihop! :) Fast kanske inte nödvändigtvis på samma gång.. Eller vad tycker ni om följande meny?

Sushi är en självklarhet - är det något jag suktat efter så är det just sushi! Men dilemmat är att även om det finns en sushirestaurang här i Uddevalla sedan ett år tillbaka så är den långt ifrån godkänd. Detta innebär att jag har ganska svårt att få tag på min favoriträtt utan att åka till Göteborg eller Stockholm, vilket kanske skulle kännas lite väl långt för en middag. Får muta någon av mina Gbg-vänner att plocka med sig en 12-bitars när de kommer för att kika på Isak! =)

En kall öl har jag varit sugen på hela sommaren - i synnerhet under fotbolls-VM! Förra sommarens favorit Staropramen funkar nog alldeles utmärkt nu också! En öl funkar att amma efter, men jag gissar att minst två vill slinka ner så Isak får äta på flaska helt enkelt! Han börjar bli grym på det så det är nog inga problem!


Gravad lax, särskilt pappas hemgjorda, är typ det bästa jag vet på jul, påsk och midsommar. Samtliga helger prickades in under graviditeten, vilket tvingade mig att fuska en aning. Helt nylagad är den nämligen okej att äta, men hur ofta har man tillgång till nyligen hemmagjord gravlax? Nu kan jag köpa gravad lax när jag vill och äta i en avocadosallad.. Mmmm.. :)

Vin är om möjligt ännu godare än öl och även ett glas sådant har jag saknat då och då sedan november. Min pinsamma hemlis är att jag aldrig har smakat sommarens dryckes-hit rosévin, så nu ser jag fram emot en varm sensommarkväll på balkongen och ett glas rosé (någon som kan tipsa om sjysst sort?). En rödvinsflaska får stå på stand-by ifall jag inte skulle gilla det rosa!

Dessertostar fick man äta om de var pastöriserade, men nästan inga goda är det och jag orkade aldrig leta så det blev ingen dessertost för mig under graviditeten. Så till vinet ovan planerar jag att förtära en dignande ostbricka å det ska bli så gott!

Parmaskinka är också något av det bästa jag vet och därför självfallet förbjudet under graviditeten. Suget efter parmaskinka resulterade i en av de mest skumma födelsedagspresenter jag fått i mitt liv. Paketet plockades fram ur kylskåpet och en hel stor bit parmaskinka från mammas och pappas Spanien-resa var innehållet. Så nu har jag ett lager för ett bra tag framöver.. :)


Nä nu måste jag nog äta lunch - det kurrar i magen! ;)

12:10 Posted in Diverse | Permalink | Comments (2) | Trackbacks (0) | Email this

Pinsamt

Fy fan vad pinsamt. Det är allt jag kan säga om vad som hände på Söderstadion igår. Att förstöra en match på det sättet och, ännu värre, utsätta spelare, supportrar, funktionärer och vakter för fara, är inte okej.

Det sägs att attacken var planerad, att ett hundratal så kallade bajen-supportrar bestämmer sig för att avbryta matchen till varje pris och skjuter raketer på läktaren och ner på plan, tänder bengaliska eldar och stormar kravallstaketen för att ta sig ut bland spelare och domare. Oavsett om det var planerat eller ej är det för jävligt. Djurgården ledde med 3-0 och det är inget roligt resultat för någon bajare, men man tar det sportsligt. Säger att idag var djurgården det bättre laget och vi kommer igen nästa match. Jag undrar hur de i sina små hjärnor kunde få det till att detta skulle hjälpa hammarbys lag?

Nu kan bajen med största sannolikhet se fram emot poängavdrag och spel inför tomma läktare - något som jag tror helt tar bort dem från toppstriden. Dessutom är Söderstadion förmodligen slut som derbyarena. Var det syftet med sabotaget?

Än är det inte klart om resultatet ska stå sig, men för mig är det en självklarhet. Djurgården ledde med 3-0 när matchen avbröts. De gjorde det tack vare ett lysande spel och att hammarby inte fick ordning på sitt. Detta hade inte hunnit ändras även om matchen fortsatt. Visst hade målskillnaden kanske minskat, vem vet? Men spelar det egentligen någon roll? Djurgården ska inte lida för det som några idioter i bajenklacken gjorde så jag hoppas att de får tre poäng och bajen noll. Det är inte mer än rätt. Visar det sig sen att myntet kastades från djurgårdsläktaren så får diciplinära åtgärder tas utifrån det, men let's face it - det var bajenfans som avbröt matchen, inte djurgårdare.

Oavsett vilket straffet blir tycker jag att det är helt rätt. Sådant här beteende ska straffas vart det än förekommer - det är bara så synd att det drabbar klubben, laget och alla vanliga fotbollsälskande supportrar som hade sett fram emot en fest i fotboll.

Sorgligt.

10:05 Posted in Diverse | Permalink | Comments (2) | Trackbacks (0) | Email this

Monday, 28 August 2006

Fler grattis i efterskott

Nu har jag om möjligt ännu mer dåligt samvete! Satt och lade in alarm i min mobil för att inte glömma fler av mina vänners födelsedagar då jag upptäcker att det är två (!) till som jag missat under augusti. Pinsamt!

Marie (3/8) och Ulli (18/8) - Förlåt förlåt förlåt och STORT GRATTIS i efterskott till er båda! Hoppas ni hade mysiga födelsedagar och fick fina presenter och god mat!

Här får ni en digital tårta som plåster på såren! ;) Och jag lovar att ha bättre koll nästa år! KRAM!

15:25 Posted in Diverse | Permalink | Comments (0) | Trackbacks (0) | Email this

Utvecklingsfas 1?

Boken "Att växa och upptäcka världen" ligger på mitt nattduksbord och ibland kikar jag faktiskt lite i den också. Nu letade jag en förklaring till Isaks beteende de senaste dygnen.

Han sover knappt på natten och när han gör det så är det i vår omedelbara närhet och i korta stunder innan han vaknar igen och gråter. Man kan hålla honom tills han slumrar till, sedan lägga ner honom för att sekunden senare få höra ett illvrål utan dess like - trots att man sitter precis bredvid honom. När man sedan tar upp honom igen tystnar han. Dessutom vill han ha bröstet mycket oftare än innan, upp till varannan timme. Och varje matstund tar nästan dubbelt så lång tid som innan, han ligger och snuttar och blir asförbannad när man försöker ta bröstet ifrån honom. Nappen duger knappt längre.

Detta stämmer väl överens med författarnas beskrivning av klängperioden som föregår de olika utvecklingsfaserna under barnets första år.

"Ett barn genomgår sju utvecklingssprång under sitt första år. Dessa övergångar beror på biologiska utvecklingsprocesser i nervssystemet och framförallt i hjärnan. Det handlar alltså inte om rent fysisk tillväxt (ökad längd och vikt), utan mental utveckling. Varje utvecklingssprång föregås av en "klängperiod" då barnet blir kinkigare och kräver mer uppmärksamhet. Kanske känns det till och med som att barnet går tillbaka i utvecklingen och inte längre klarar sånt som gick bra någon vecka tidigare. Efter denna "klängperiod" ser man så nya beteenden växa fram och det verkar ibland som att barnet har lärt sig en hel rad nya saker som över en natt.

Det kinkiga beteendet som föregår de första sprången pågår kanske bara någon dag, men när barnet blir äldre och förändringarna mer komplexa så blir klängperioderna också längre, ibland upp till sex veckor långa. När man är mitt inne i en sådan period kan det vara skönt att veta vad som ligger bakom, och att kinkigheten faktiskt inte beror på att man är en usel förälder utan att barnet genomgår en stor förändring i sitt liv.

Klängperioderna (som oftast följs av ett riktigt soligt beteende) brukar komma vid följande tidpunkter i barnets liv. Om ditt barn är fött för tidigt eller sent, så ska du lägga till respektive dra av tid för det, den neurologiska utvecklingen räknas nämligen från befruktningstillfället.

5 veckor, 7-9 veckor, 11-12 veckor, 14-19 veckor, 22-26 veckor, 33-37 veckor & 41-46 veckor"

Eftersom Isak är drygt tre veckor och han var 13 dagar sen utgår jag ifrån att vi just nu upplever vår första klängperiod - femveckorsfasen. Känns lite tungt att det ska vara 6 sådana till innan han är året gammal. Vi är extremt trötta just nu. Men jag hoppas på riktigt soligt beteende och nya färdigheter inom några dagar! :)

Men hur ska vi stå ut tills det soliga beteendet faller in? Boken lämnar vissa tips på hur man lugnar och söver barnet:

• Krama och smek honom
• Prata med honom eller sjung för honom
• Klappa honom lätt i baken
• Bär omkring honom, antingen i en bärsele eller i en babylift
• Låt honom bada i varmt vatten
• Kör honom i barnvagnen
• En biltur gör ofta underverk
• Glöm inte att det bästa sättet att lugna ett gråtande barn är att göra det som han tycker om när han är glad!

Av dessa tips är det egentligen bara två som funkar med Isak. Att bära omkring på honom, vilket Fredrik har gjort de senaste timmarna nu och blir såklart väldigt trött i ryggen, och att ta med honom på en biltur. Båda aktiviteterna ackompanjerade av Dixie Chicks på hög volym (måste få honom att gilla några andra låtar!!). Så nu stack Fredrik ut med Isak på en biltur och jag, som varit vaken nästan hela natten, ska passa på att sova lite.

Vilka förändringar kan vi då förvänta oss? Jo Isak kommer enligt författarna under den närmsta tiden utvecklas på bland annat följande vis:

• Titta oftare och längre på saker och ting
• Lyssna oftare på saker och ting och är mer uppmärksam
• Är mer medveten om att man rör vid honom
• Är mer medveten om olika lukter
• Ler för första gången
• Kluckar oftare av glädje
• Uttrycker oftare sina sympatier och antipatier
• Uttrycker oftare sin förväntan
• Är vaken längre och är alertare
• Gråter riktiga tårar för första gången

Kanske jag äntligen kan få se det där charmiga leendet!

11:30 Posted in Boktips , Dagbok , Förälder , Foto | Permalink | Comments (2) | Trackbacks (0) | Email this

Nu gäller det

Jag har helt klart inte prioriterat mitt fotbollsintresse de senaste månaderna och under den tiden har Bajen tappat ledningen till AIK och halkat ner till en tredjeplats. Med tre poäng mot Djurgården i kväll tar de sig upp i delad ledning igen där de hör hemma.

I kväll gäller det alltså - bara vinst räknas. Jag är riktigt riktigt nervös. Och ledsen att jag inte kan se matchen på plats på Söderstadion.. Men jag och Bajens färskaste fan ska heja hemifrån så gott vi kan! :)

10:10 Posted in Diverse | Permalink | Comments (2) | Trackbacks (0) | Email this

Sunday, 27 August 2006

Han är så fin...

14:15 Posted in Foto | Permalink | Comments (4) | Trackbacks (0) | Email this

Tillfälligt lugn och dåligt samvete

Isak sover själv för första gången sedan halv fem i morse. Då åt han i en halvtimme och sen har det inte gått att få honom att komma till ro tillräckligt för att vi ska få komma till ro. Jag var vaken med honom mellan halv fem och kvart över sex då jag gav upp och väckte min stackars sambo som fick ta nästa pass. Inte heller han lyckades med de vanliga metoderna så han fick ta fram det tunga artilleriet - Isak i bärselen, Fredrik i stående/gungande alternativt gående läge och Dixie Chicks på HÖG volym. Då somnade Isak. Men mamma och pappa gjorde det inte. Och jag är förvånad att inte störningssjouren ringde på dörren. Efter det har det varit två mål mat till, lite sporadiska sovstunder i mammas eller pappas famn med plötsligt illvrål så fort vi lägger ner honom. Men nu sover han alltså själv i vår säng efter ännu ett skrovmål.

För att inte vara en av de mammor som proppar ännu icke-föräldrar fulla med jobbiga historier om sömnbrist och smärtsam amning (känner att det blivit lite mycket gnäll från mig på sista tiden) måste jag tala om hur tokmysigt jag börjar tycka det är att vara mamma till Isak. Det blir bara bättre och bättre för varje dag som går! Han lyssnar till sitt namn, han vänder blicken åt det håll jag eller Fredrik är om vi pratar med honom, han tittar på oss intensivt och som om han faktiskt lyssnar, han är för det mesta lugn och harmonisk och mysig att vara med. Igår när vi badade honom njöt han i fulla drag och låg och jollrade lite i vattnet. Han snackar dagligen med sin nalle och har börjat sträcka sig efter den på skötbordet. Han är helt enkelt underbar!

Min sinnesstämning varierar fortfarande mycket, men en känsla som smugit sig in mer och mer är dåligt samvete. Jag är vanligtvis expert på att ha dåligt samvete, men har liksom glömt bort det under de här hektiska veckorna. Men nu när jag börjar få ett uns mer koll på läget kommer den bekanta känslan alltså tillbaka.

Först och främst har jag dåligt samvete för att jag fortfarande inte har pratat med alla er söta vänner som hört av er sedan Isak kom. Jag hinner inte orkar inte kommer inte ihåg att ringa när jag väl får en stund över och jag hoppas att ni inte tror att jag glömt bort er eller inte är tacksam för att ni finns! Som jag skrivit tidigare så saknar jag er allihopa men ett telefonsamtal är ett förvånansvärt stort projekt nu för tiden - hinner knappt med en dusch. Hoppas ni har överseende ännu ett tag - och ni är jättevälkomna att ringa mig, ammar jag inte så tar jag mig tid, det är bara det att det aldrig blir av att lyfta luren.

Mitt personliga bottennapp denna veckan var att jag lyckades glömma bort Lindas 26-årsdag i måndags. Pinsamt! Jag som annars sätter stor vikt vid att komma ihåg mina vänners födelsedagar kom inte på förrän idag att jag missat den. Så Förlåt Linda och GRATTIIS i efterskott!!

Sen har jag dåligt samvete för att jag väcker Fredrik mitt i natten och ber om hjälp, för att jag inte frågat min lillebror hur det gått med ansökan till filmutbildningen han sökt, för att jag är glad när Isak sover en stund så jag får egen tid, för att jag inte äter som jag borde, för att jag inte håller lägenheten städad, för att jag bävar för varje amning, för att jag längtar efter så banala saker som ett frisörbesök eller ett glas rött.. Osv...

NU när jag skriver detta inser jag att jag är rätt så löjlig. Isak är ju inte ens en månad gammal än, vi har inte varit hemma två veckor ens en gång. Det får ta lite tid.

Måste bara komma ihåg att påminna mig själv om det!

13:55 Posted in Dagbok , Förälder , På nätet | Permalink | Comments (2) | Trackbacks (0) | Email this

Saturday, 26 August 2006

Till brudparet

Klockan 14:00 idag, lördagen den 26 augusti, blev en av mina närmaste vänner Ulrika lycklig fru till Per. Just nu pågår festligheterna för fullt på Västanå Slott utanför Gränna och jag är så ledsen att jag och Fredrik inte hade möjlighet att närvara och fira tillsammans med dem! Följande inlägg tillägnas brudparet.

Ulli, jag trodde aldrig att jag skulle missa ditt bröllop eller din möhippa. Jag hoppas att du vet att jag under alla andra omständigheter skulle vara på plats och se dig vigas med dina drömmars man. Jag är så lycklig för din skull, nu har du allt du alltid drömt om - en make som är din andra hälft, en framtid tillsammans med honom och en fantastisk liten Johannes, någon ni båda kan vara otroligt stolta över att ha skapat.

När vi lärde känna varandra var du som en småländsk virvelvind som kommit till storstaden via Malmö och du var så nyfiken och entusiastisk inför allt du ställdes inför. Jag lärde upp dig i receptionen och veckorna efteråt blev du strax kompis med de flesta på företaget, det är så du är. Avväpnande och alltid med ett leende på läpparna. Lite knasig och lite naiv, vilket är gulligt. Schlagertokig sångfågel, vilket passar mig utmärkt! :) Otroligt omtänksam och tillgiven vilket har fått mig att räkna dig till en av mina bästa vänner.

Jag tror jag blev din första nära vän i Stockholm och vi har varit med om ett och annat tillsammans. Allt har inte varit roligt, men du har växt otroligt mycket med dina erfarenheter och med dessa i bagaget har du nu fått fatt i din dröm och förhoppningsvis tillbakavisat vissa spöken längst in i garderoben där de hör hemma för alltid.

Om jag hade varit där idag är jag övertygad om att jag hade fått se en strålande vacker brud med hela livet framför sig!

Per, jag är så glad att du finns där för Ulli. Du är så trygg och stabil och lugn och därmed också den perfekta pusselbiten för henne. Du är en underbar pappa till Johannes och jag hoppas få se er lilla familj växa ännu mer! ;)

Till er båda: Ha nu en fantastisk bröllopsdag och njut av strålglansen och firandet. På måndag åker ni till Italien på bröllopsresa och min uppmaning till er är att försöka att inte längta ihjäl er efter Johannes utan koppla av och unna er tid till varandra - något som småbarnsföräldrar inte är bortskämda med.

Ett otroligt stort grattis från mig, Fredrik och Isak

SKÅL FÖR BRUDPARET!

18:40 Posted in Diverse | Permalink | Comments (1) | Trackbacks (0) | Email this

Friday, 25 August 2006

En nybliven mammas önskelista

1. Ett besök hos frisören för klipp&sling. Har inte klippt mig sedan i maj och inte bättrat på färgen sedan typ februari. Burret börjar likna dassig kaffesump.

2. Tid, ork & inspiration till att svänga ihop en fantastisk trerätters så jag och Fredrik kan fira att vi blivit föräldrar och äntligen korka upp den där champagnen.

3. Att magen krymper ihop från skrynklig påse till något som mer liknar utgångsläget. Jag väger två kilo mindre än när jag blev gravid och ändå kan jag inte ha några av mina vanliga byxor. Hur löser man den ekvationen?

4. Ett leende från Isak som inte beror på gaser i magen. När det rycker i hans mungipor så man kan ana hur leendet kommer se ut så smälter jag. Fatta hur charmig han blir när han ler på riktigt - medvetet och med ögonen.

5. Ett par nya bröst eller ett antiläckage-system om jag nu prompt måste behålla de gamla. Sabbar minst ett par tröjor om dagen för att jag är dum nog att lyda bvc-sköterskans råd att gå utan inlägg då och då.

6. Ett bad. Skummigt och avslappnande. Men det kan jag se mig i månen efter tills det har gått minst 2 månader efter operationen och avslaget försvunnit.

7. Att avslaget försvinner. Att det ska ta så lång tid innan livmodern återhämtar sig? Äckligt och onödigt..

8. Möjligheten att röra på mig snabbare än min farmor. Detta kräver kondition och en något så när stabil hållning - jag saknar båda för tillfället.

9. En insikt om vad jag borde rösta på i spetember - för att hinna sätta mig in i det på riktigt finns inte på världskartan.

10. Puss & kram-tid med Fredrik. Varje dag.

16:30 Posted in Diverse | Permalink | Comments (0) | Trackbacks (0) | Email this

Thursday, 24 August 2006

Pappa "på riktigt"

De senaste dagarna har vi haft ett rätt så behagligt lunk. Det känns som om vi - åtminstone för tillfället - har en ganska nöjd liten bebis med mindre magont och fastare matrutiner. Följdaktligen blir också vi lite lugnare och har fått chansen att faktiskt kunna planera lite grann hur dagarna ska se ut. Skönt!

Amningen är fortfarande ett litet orosmoln, det gör tokont mer än hälften av gångerna och jag ligger ibland och gråter medans Isak äter. Förmodligen spänner jag mig för att det gör ont och ger då inte ifrån mig lika mycket mjölk, Isak har nämligen börjat äta var tredje timme eller oftare och jag får ingen chans att återhämta mina stackars bröst mellan gångerna.

Trots detta känner jag mig inte så orolig. Jag har provat att pumpa ett par gånger och det gör inte alls lika ont - så nu har vi bestämt att variera det lite över dygnet och kanske komplettera med lite ersättning de gånger jag inte får ut så mycket. Då kan vi dela på matningsansvaret och jag slipper ha ont. Det känns bra att ha bestämt oss för det - nu ska vi bara hoppas på att vi inte får onda ögat på bvc i morgon när vi berättar om våra planer. Amning verkar heligt för alla bvc-sköterskor. När vi var där i måndags hade han i alla fall gått upp som han skulle och det var sjukt skönt att höra! Hoppas att det fortsätter åt det hållet.

Igår hade vi fullt upp. På morgonen var vi hos Socialtjänsten och skulle bekräfta faderskapet. Bara för att vi är sambo och inte gifta så är det tydligen mindre självklart att det är Fredrik som är Isaks pappa. Man är tvungen att gå dit och ha ett samtal efter vilket det upprättas ett juridiskt dokument där vi båda garanterar att så är fallet. Dessutom räknar de ut när Isak blev till och kontrollerar att vi de facto var sammanboende under den perioden och inte hade en fnurra på tråden. Dessutom måste vi ansöka om gemensam vårdnad (socialtanten tyckte det var nödvändigt att förklara för oss att det innebar att vi båda hade ansvar för Isaks välmående och skulle fatta alla beslut gemensamt. Är inte det typ vad man kallar sunt förnuft?).

Jag har ett antal saker att invända mot den proceduren. För det första undrar jag vad det är som säger att det är mer självklart att en gift man är pappa till sin frus barn än att en förlovad sambo är pappa till sin sambos barn? I det första fallet registreras faderskapet och den gemensamma vårdnaden automatiskt i det andra inte. Jag ser inte mycket till skillnad. För det andra kan man bara spekulera i hur många par som kommer dit och svarar "nej" på frågan "är ni båda övertygade om att det är XX som är far till barnet?". Mannen kan ju inte gärna veta - kan han? Och mamman tar troligtvis inte just det tillfället i akt för att erkänna otrohet och en eventuell alternativ pappa. Alltså upprättas förmodligen dokumentet på plats och man undkommer alltså inte att fel man registreras som far, lika lite som om det hade skett automatiskt.

Men men - nu är det gjort och Isak är nu även juridiskt sett Fredriks son. Det betyder att han får heta Hansson om vi vill. Men det vill vi inte. :) Ska lägga namnanmälan på lådan idag - det blir Isak Fredrik Axel Bogren. Spikat och klart!

Sen efter besöket hos Socialtjänsten (som för övrigt huserade i samma byggnad som Harrys Pub & Restaurang och man fick ta typ varuhissen upp som stank restaurangköksrester - bläää) packade vi in oss i bilen och åkte till Hamburgsund för att hälsa på Fredriks farmor. Hon var överlycklig att vi kom och sa flera gånger "när jag vaknade i morse tänkte jag Åh idag kommer Isak! Och så började hjärtat slå så hårt". Hon är söt! :) Sen bar det av till Fredriks mormor och morfar några stenkast därifrån och också de var jätteglada att få träffa Isak och oss. Det blev mycket fikabröd igår kan jag meddela..

Innan vi åkte hem åkte vi en sväng till Grebbestad och besökte sportshopen igen. Sist vi var där hade jag tokstor mage och kunde inte prova ett enda plagg. Nu blev det en jacka införskaffad - har velat köpa en länge så det var kul!

Idag vaknade vi och kom på att vi inte hade någon frukost hemma så vi gick ner till vårt grannfik som har frukostbuffé för 50 pix och åt. Gott och mysigt! :)

Överlag är det bättre nu, jag är gladare och har vant mig lite grann vid den nya dygnsrytmen. Jag börjar verkligen se fram emot besök från alla som vill komma - först på tur är mamma, pappa och Kalle första helgen i september och det ska bli så kul! Kalle ska få träffa sin systerson för första gången - hoppas de gillar varandra!

Jag gillar att det börjar bli höst också. Så mysigt att få krypa i lite tjockare tröjor, dricka te, tända ljus och ta promenader i klarare luft bland lövhögar i vackra färger. Nu är vi inte där än, men det kommer snart. Andra bra saker med hösten är att alla favoritserier börjar på tv igen (Gilmore Girls i tisdags, jag mår så bra av den serien!), att man har anledning att köpa lite nya kläder och att skolan börjar. Det sista får jag tyvärr inte vara med om i år, men det får gå ändå.. :)

Nu ska jag snart avsluta (man kan knappt sluta skriva när det var några dagar sen), men först är det tre tack och tre grattis jag vill dela ut:

Johanna P: Tack snälla för den söta handduken och bodyn!! Coolt att få present inköpt i Japan tycker Isak! :) Ni är välkomna på besök vilken dag ni vill!! Jag saknar dig, Johanna & Camilla!

Gunilla: Tusen tack för alla fina kläder som kom på posten! Det är jättefina höstkläder som kommer passa i storlek om någon månad tror jag!

Cissi, Hannes & Alice: Tack för otroligt vackra blommor och gullig hälsning!! De kom fram i måndags i stället för på fredagen för ni hade skrivit i mitt gamla mobilnummer.. :) Men det var lika bra - vi var ju inte hemma i fredags!

Johanna S och Tobbe: GRATTIS till förlovningen!!!! =)

Linda och Martin: GRATTIS till förlovningen!!!! =)

Johanna S (igen): Grattis till det nya jobbet - jag är grymt avundsjuk! ;)

Så nu ska jag sluta! :) KRAM!

13:00 Posted in Dagbok , Förälder | Permalink | Comments (4) | Trackbacks (0) | Email this

Monday, 21 August 2006

Kärlek

Min mamma skrev en kommentar på mitt förra inlägg som fick mig att bli varm i hela kroppen. För hon slår verkligen huvudet på spiken. Den här upplevelsen har varit, och är fortfarande, den mest omvälvande i hela mitt liv. Det är som en berg-och-dalbana där man gråter hysteriskt ena sekunden och är nästan euforiskt lycklig nästa. Helgen som gått har det varit mest tårar, men precis som mamma skriver så känner jag ett enormt stöd från en massa håll.

Från min underbara Fredrik som är världens bästa pappa (på delad förstaplats med min pappa så klart). I hans fall kändes det självklart att han var förälder redan från start. Jag måste växa in i det och lära mig.. Han är så trygg och stark och stöttande och jag är så glad att jag hittade honom och att han ville ha mig!

Från mina föräldrar som är så omtänksamma och kärleksfulla, men tyvärr lite för långt bort. Jag är glad att ni följer oss på bloggen - det var därför jag startade den från första början! Pappa - jag ska hjälpa dig med en egen blogg sen, den kommer bli jättebra!

Från alla mina vänner, ni är underbara och oumbärliga! Jag är tacksam för att ni finns och jag saknar er så det gör ont ibland.

Från alla läsare, tänk att lilla jag kan skriva så att folk som inte känner oss vill läsa. Jag blir jätteglad för alla kommentarer och jag blir lite starkare för varje egen erfarenhet ni delar med er av. Alla småbarnsföräldrar går igenom detta och jag är tacksam för alla tips och lugnande ord jag kan få!

Och så Isak. Jag behöver bara titta på honom för att veta att allt är värt det. Allt allt allt. Allt.

Vad har hänt sedan sist då? Jo - vi var ju på bröllopet. Jag är otroligt glad att vi gick - Kent och Liisa var jätteglada att ha oss där alla tre - men OJ vad jobbigt det var! Vi kom nästan en timme för sent till lunchen innan vigseln för att Isak behövde ammas och bytas på innan vi var framme. Han blev hysterisk och skrek så till och med fötterna blev blå så vi var tvugna att stanna vid en rastplats och jag ammade i bilen för första gången. Det gick okej.

Efter lunchen begav vi oss alla till platsen för vigseln - vilket var en fantastiskt vacker utsiktsplats på toppen av Kinnekulle med utsikt över Vänern. En kvarts promenad i rätt brokig terräng genom skogen. Med barnvagn och en Lisa med snittad mage. Fatta vilken tur att jag inte hade klackar.. Det var kämpigt. Fast Isak trivdes i den skumpiga vagnen över rötter och stenar och vi misstänker att det blir en mountainbikecyklist av honom också. När vi kom fram stank det så mycket i vagnen att vi var tvugna att byta på honom - hela sällskapet fick stå och vänta och prästen frågade lite försynt om vi behövde hjälp. I mikrofonen.

Isak var snäll och söt och tyst hela vigseln och det var det jag varit mest orolig för så det var skönt. Efteråt fick vi oss lite snittar och ett glas skumpa för bröllopsskålen och allt var ganska trevligt. Promenaden tillbaka gjorde oss supersvettiga, men Isak somnade.

Han var lugn fram tills vi satte oss till bords på middagen ungefär. Sen blev det ett evigt springande ut och in i lokalen med honom i vagnen för att försöka få honom att sova. Vi missade tal och musikunderhållning och maten blev bortprioriterad i perioder. Efter varmrätten var Fredrik ute med honom, han somnade, Fredrik gick in, Isak vaknade, Fredrik gick ut.. Osv. När jag precis när efterrätten dukats ut gick för att se vart han tagit vägen satt han och Isak i bilen och lyssnade på musik. Det var det enda som höll honom lugn. Där satt Fredrik ute i en kall bil medans hans pappas bröllopsmiddag pågick för fullt - det var hjärtskärande. Jag bytte plats med honom och han fick gå in till efterrätten. Efteråt kom Fredriks pappa Kent ut till oss och frågade hur det kändes att vara mamma. Jag började gråta och fick en lång kram. Det fanns inga ord just då.

Isak somnade strax efter tio. Då hade han inte sovit mer än tio minuter sedan klockan elva. Han var helt slut stackaren. Vi hann med lite spex, bröllopstårtan och valsen innan vi tackade för oss och åkte hem. Klockan ett stupade tre utmattade stackare i säng, men Kents lyckliga min när han kramade om oss gjorde det värt det.

Brudparet innan middagen

I helgen har vi sovit typ hela tiden både vi och Isak. I går kväll lyckades vi se en hel film nästan helt utan avbrott. Åt tacos gjorde vi också. Det var gott.

Idag ska vi till bvc igen. Hoppas Isak har gått upp som han ska den här gången.

Nu ska jag gå och kramas med mina pojkar!

Puss & kram!

(Och Lina, klart ni ska komma och hälsa på! Säg en helg bara! Isak vill ju träffa sin gudmor!)

09:50 Posted in Dagbok , Förälder , Foto | Permalink | Comments (1) | Trackbacks (0) | Email this

Friday, 18 August 2006

Lite too much

Hej alla!

Igår orkades det inte med något bloggande, det var en lite halvjobbig dag. Vid lunch var vi på BVC och Isak hade inte gått upp som han skulle. Detta tar man som nybliven mamma som det absoluta nederlaget - jag lovar. Det är ju min mjölk han inte äter tillräckligt av, men vad ska jag kunna göra för att han ska äta mer? Förmodligen inte så mycket.. Vi pratade om att jag fortfarande har väldigt ont när jag ammar. Det kan tydligen leda till att jag spänner mig och inte släpper ifrån mig så mycket mjölk.. Fick hjälp med att pumpa ut lite mjölk som sköterskan skickade iväg på odling för att se om det kan vara svamp som är problemet. Det kan göra jätteont tydligen. Det är jobbigt att det inte funkar som det ska! Nu fick vi lägga in ett extra besök på måndag för att kolla hur han ätit under helgen.

Efter besöket var vi ute på stan i nästan tre timmar. Fixade lite ärenden, åt en mjukglass i solen och Isak sov hela tiden. Det var trevligt! Det känns så hemskt att man nästan längtar tills Isak ska somna så man får rå om sig själv lite. Jag är livrädd för att han ska få ont i magen och bli otröstlig (händer minst ett par gånger/dygn) när vi är på stan. Känner mig inte direkt som en rutinerad morsa än.

Väl hemma funkade amningen sämre än någonsin, han vägrade ta det ena bröstet. Inte så kul. Sen kom jag på att vi ska på bröllop idag - har liksom förträngt det lite. Det kommer bli en prövning och jag känner mig inte alls redo. Men det är ju Fredriks pappa som gifter sig - inget man står över direkt. Har nog aldrig gått lika oförberedd på ett bröllop tidigare. Ska ha på mig en klänning som redan fanns i garderoben - den har helt fel färgschema, men jag kan i alla fall amma i den. Jag kan inte gå i klackar för min hållning är kass utan magmuskler på plats så det får bli platta sandaler. Jag har inte ens orkat fixa naglarna.. Känns inget bra, men jag orkar inte mer än så.

Usch vilket deppinlägg! Det går så himla upp och ner nu. Hoppas att jag återkommer i morgon med lite boggande om hur trevligt bröllopet faktiskt var och att Isak var jättesnäll och att jag inte kände mig allt för ful..

För att avsluta lite mer positivt så vill jag tacka Lotta och Jocke för de superfina pling-strumporna som Isak fick på posten igår! :) Bild med dem in action utlovas lite senare (när han har fattat vitsen med dem). Helgen vecka 37 funkar dessutom alldeles utmärkt för besök - välkomna!

(Nu sitter Isak i bärselen hos Fredrik och dansar till Dixy Chicks - Isaks favvomusik just nu. Sådana stunder blir man lite extra kär i dem båda..)

Kram på er!

08:50 Posted in Dagbok , Förälder | Permalink | Comments (6) | Trackbacks (0) | Email this

Wednesday, 16 August 2006

Mys efter badet

21:45 Posted in Foto | Permalink | Comments (6) | Trackbacks (0) | Email this

Man ska aldrig ropa hej

Bara för att jag i gårdagens inlägg uttryckte en viss glädje över Isaks braiga sov- och ätvanor nattetid valde han i natt att sätta morsan på plats. Han åt vid två, vaknade igen vid halv fyra och hade ont i magen och var sällskapssjuk. Han fick ligga mellan oss i vår säng men kunde inte komma till ro. Fredrik gick och bytte på honom varpå han passar på att ta det blöjfria tillfället i akt och kissa ner skötbordet och sig själv. Allt ackompanjerat av ilsket illvrål. Matdags igen vid fyra, men det blev mest tuggande med käkarna på mammas ömma bröstvårta, av den mjölk han sög ut rann typ hälften ut ur mungipan via kinden och ner på vårt lakan. En stund senare var det kissdags igen - denna gång läckte det ut ur blöjan och i vår säng. Han kom fortfarande inte till ro så jag tog honom och gick upp för att försöka få honom att rapa. Då kräks Isak för första gången i sitt liv och upp kom nog all resterande mjölk från senaste målet. Ner på min axel och hela min rygg. Tillbaka i sängen medans jag torkar mig ren från kladd kommer kissladdning nummer tre för natten - även denna i vår säng (måste komma ihåg att testa annat blöjmärke!). Även om resten av den tidiga morgonen var kladd- och fläckfri så var den i allra högsta grad vaken - Isak sov inte och såg till att båda hans föräldrar höll honom sällskap. Vid halv åtta somnade han till sist och vi fick två timmars välbehövd sömn.

Dagen har fortsatt i samma anda. Det är inte alls samma lugna lilla kille som tidigare dagar utan en orolig och närhetstörstande Isak som inte sovit mycket under dagen. Inte ens på promenad med pappa somnade han, trots att vagnen alltid är ett säkert kort.

Nu har han dock sovit sött bredvid pappa i ett par timmar och borde vara hungrig snart - så jag väntar på skriket som kommer när som helst..

Idag kom Maria förbi på fika och Isak-beskådande. Hon hade med sig en ursöt kramdjurselefant till Isak och wienerbröd till oss vuxna. Det var kul att träffa en kompis och få fika och prata lite!!

Blommor kom idag igen!! :) Tänk att man blir så glad för en blomsterleverans! Den här gången var det Fredriks jobb som skickade jättefina mamma/barn-buketter till mig (eller oss egentligen, men det heter ju mamma/barn-bukett) och Isak. Tack snälla Graniten Engineering! =) Bakom de nya buketterna står buketten från mormor och morfar - verkar som gult & blått är vad som gäller just nu!

Tack alla som lämnat kommentarer om amning!! Jag har förstått att de flesta känner sig obekväma med det i början och jag hoppas att jag kommer in i det så att jag känner att det fungerar för både mig och Isak. Jag fick många bra tips av er som jag ska testa så får vi se hur det går!

Linda, Marcus och lilla Moa - tack snälla för kortet, kommentarer på bloggen och er omtanke! Hoppas vi ses snart så sysslingarna får bekanta sig lite! :)

Nu kallar man på husets mjölk-ko! (Känner mig snarare som ett helt mejeri..)

Kram!

18:15 Posted in Dagbok , Förälder , Foto | Permalink | Comments (1) | Trackbacks (0) | Email this

Tuesday, 15 August 2006

Det kom ett brev på posten..

Isak vill bara tacka sin gudmor Lina och hennes Patrik för den superfina presenten som ni har skickat till honom! Den är lite stor nu, men han växer snart i den! Och randigt är redan favoritmönstret så den kommer att bli välanvänd! :)

(På kortet står: "Grattis världen, äntligen har lilla Isak kommit!! All lycka önskar vi dig! Kramar Lina & Patrik")

Kram tillbaka kompisar!

18:00 Posted in Diverse , Foto | Permalink | Comments (1) | Trackbacks (0) | Email this

En ny dag

Det är förvånande hur snabbt man kommer in i vardagen och lär känna Isak. Idag vet vi redan mer om hur han fungerar än igår. När han har ont i magen och vad som hjälper. När han är hungrig, övertrött eller bara vill vara nära. Nätterna fungerar bra. Han äter en gång mitt i natten vid tre ungefär och sover i 4-5-timmarspass både före och efter. Jag vet att det inte finns någonting som heter fasta rutiner för en sån liten bebis, men man kan ju få njuta så länge det varar. :) Det känns som om han är lite före sin ålder utvecklingsmässigt också. Nu har jag ju ingen bebis att jämföra med men jag tycker att han är så vaken, så med. Kan det bero på att han låg och jäste 2 extra veckor inne i magen?

Idag ringde bvc-sköterskan till oss. Gratulerade och bokade in sig på ett hembesök redan i eftermiddag. Känns bra att komma igång med bvc-kontakten så snabbt. Idag skulle vi bara ha ett samtal sa hon, ca en timme med information från henne och utrymme för alla frågor vi kan komma på.

Jag kommer diskutera amningen med henne. Hur jag än försöker så kan jag inte riktigt komma till freds med att amma. Jag vet inte om det beror på den start jag och Isak fick i vår kontakt med varandra, att han blev van vid att matas var tredje timme och jag blev van vid att ha stenkoll på hur mycket han fick i sig. Nu är jag mest orolig för att han inte får i sig tillräckligt (trots att viktuppgången igår visade att han får det), att han inte säger till när det är dags för mat. Jag känner mig besvärad av att inte hitta någon klockren ställning att amma i, jag har sjukt ont i bröstvårtorna och jag är rent ut sagt rädd för att amma offentligt. Mest för att jag faktiskt inte orkar hålla honom utan använder en kudde hemma när vi ammar. Den kan man ju liksom inte ha med sig på stan. Men också för att jag tycker att det ser rätt så groteskt ut. Min tutte är större än hans huvud - äckligt. Men jag är besluten att kämpa på med amningen. Det är trots allt det bästa för mitt barn och om en av oss tycker att det är mysigt så får det vara tillräckligt. Hoppas jag kan få lite råd av bvc-tjejen!

Över huvud taget är jag mer medveten om lite mer ytliga saker nu när allt med Isak har lugnat ner sig. Nu har jag kritiskt börjat granska min kropp och ser vad graviditeten har gjort med den. Min lilla jättebebis fick min mage att fullkomligt spricka upp sista veckorna. Jag har ett solfjäderformat bristningsmönster på magen med centrum i en alldeles för insjunken navel. Magen är slapp och hänger och ärret från snittet är än så länge fult och alldeles för tydligt. Brösten är enorma och gör ont.

Det konstiga är att jag trots allt detta inte känner mig ful - snarare tvärt om. Min kropp har burit Isak och det måste få synas. Det har bara gått två veckor sedan förlossningen och det kommer ta tid, men kroppen återhämtar sig, magen drar ihop sig. Jag ställde mig på vågen i förrgår och 11 dagar efter att Isak tittat ut har alla 11 extrakilon jag ådragit mig under graviditeten helt försvunnit. Jag är tillbaka på min matchvikt igen och kan fokusera mot mitt nya mål (för jag var inte direkt nöjd när jag blev gravid). Jag har fått midja, mindre rumpa och smalare ansikte. Det kan nog bli bra det här. :)

Nu är Isak med pappa på jobbet. Jag stannade hemma, det är skönt med nån timme för sig själv!

Vi skulle fira lite igår skrev jag.. Nu är det inte riktigt så att man bestämmer över sin egen tid längre så maten var inte klar förrän vid tio. Jag var trött och även om maten var god så struntade vi i champagnen. Det får bli en annan gång.. :)

Kommer ni ihåg Maya som jag skrev om i juni? Tjejen i min klass som i vecka 27 födde sin lilla Viggo, 950 gram och 35 cm lång. Hon har startat en blogg där hon berättar om deras upplevelser och vad som hänt sedan dess. Man blir ödmjuk när man läser sådant. Vi har haft en jobbig tid, men det känns ändå inte som någonting i jämförelse. Man kan inte jämföra sina egna hemska upplevelser med någon annans, det förstår jag. Men att läsa om lilla Viggos ankomst till världen får mig att vara tacksam. Över att Isak var överburen och därmed stark nog att klara av det han var med om. Över att sjukvården är så otroligt bra här i Sverige och räddar liv varje dag. Över att Viggo och Julia (Marie och Petters dotter som också föddes alldeles för tidigt) överlevde och får växa sig starka. Det är mitt lästips till er idag!

Nu ska jag städa lite - det blir inte direkt prioriterat, men nu ska vi ju få besök i eftermiddag!

Kram på er!

12:15 Posted in Dagbok , Förälder | Permalink | Comments (4) | Trackbacks (0) | Email this

Monday, 14 August 2006

Utskriven!

Idag var vi på avdelning 34 igen och träffade doktorn. Isak har gått upp nära 100 gram sedan i fredags morse och alltså fungerar amningen utmärkt. Läkarundersökningen gick också hur bra som helst, han är frisk och stark nu! :)

Så idag den 14 augusti blev Isak utskriven från sjukhuset och fick åka hem till Zachaus gränd med mamma & pappa för att bara mysa! Äntligen äntligen känner vi för att fira! Öppna den där champagneflaskan som vi hade med oss till BB men aldrig kände för att öppna. Äta lite gott och kramas och pussas mycket. Vi har blivit föräldrar till det sötaste lilla liv som finns, HURRA!! =)

Efter läkarbesöket åkte vi och köpte lite tuffa kläder till Isak, lite stora än så länge men oj vad snygg han kommer bli i dem. Var ute efter lite kläder till mig, men så fort man hamnar på barnavdelningen går det ju inte att sluta handla.. ;)

När vi kom hem hängde en blombukett på dörren - Isaks första blommor. De kom från mormor, morfar och morbror och var jättefina.

På det hela taget har idag varit en mycket mycket bra dag! Jag känner mig lycklig och ser fram emot resten av våra liv!

(Tack tack och åter tack för alla kommentarer! Isak blir helt generad över att så många tycker att han är söt! Och - det var inte meningen att få er att börja gråta, sorry!)

Kram på er alla från bebisbubblan!

18:45 Posted in Dagbok , Förälder | Permalink | Comments (6) | Trackbacks (0) | Email this

Sunday, 13 August 2006

Nytt album

Nu finns det ett nytt album med bilder från förlossningen och tiden på BB...

21:10 Posted in Foto | Permalink | Comments (6) | Trackbacks (0) | Email this

Om allt

Detta kommer bli ett långt inlägg. Jag har så mycket jag vill få ur mig, så mycket att berätta. Kanske är det jag själv som får mest ut av det, man får ett annat perspektiv och ett större lugn av att skriva av sig. För er andra kan det säkert bli en del upprepningar av vad Fredrik skrivit, men det får ni leva med. ;)

Jag tar det från början.

Efter tre dagars värkar var jag på tisdagskvällen helt slut. Värkarna var kraftiga och höll i sig länge, men de var fortfarande väldigt oregelbundna. Vi hade redan varit inne en gång natten innan och blivit hemskickade och jag hade ingen lust att bli det igen så jag höll ut. Men efter en värk som varade i 5 minuter utan stopp var jag på bristningsgränsen, började gråta och ringde BB för råd. Efter ett samtal som varade över ytterligare en värk sade sköterskan åt mig att åka in. Var jag inte öppen mer än två skulle vi i alla fall få sovplats både jag och Fredrik och jag skulle få någonting att sova på. Det var så skönt att åka iväg och veta att vi skulle bli kvar där - förmodligen tills Pyret kikade ut. I bilen på vägen dit kom värkarna regelbundet och fortsatte göra det under den halvtimme jag låg med ctg-övervakning. Vi var säkra på att det hade börjat. Det hade det inte. Fortfarande bara 2 centimeter öppen. Det blev till att sova över.

Vi fick ett litet rum med en säng. Fredriks "sovplats" visade sig vara två näst intill tomma saccosäckar med ett lakan på och jag kände mig jättedum. Han hade ju också sovit dåligt de senaste nätterna. Jag fick tabletter som skulle stoppa upp värkarbetet och sömntabletter så jag skulle somna. Tabletterna verkade inte. Jag hade värkar hela natten och sov som mest 20 minuter. Det var förjävligt och det kändes som det aldrig skulle ta slut.

På morgonen undersökte de mig och det visade sig att jag var öppen 4 centimeter. Äntligen hade det börjat! Vi fick ett nytt rum på förlossningen och min barnmorska (som hette Fröjd i efternamn, det var verkligen passande) kom in och presenterade sig. Hon var hur cool som helst och gjorde oss båda på bra humör. Jag fick lustgasmasken i min hand, men var skeptisk. Jag hade hört så mycket om den - att man skulle må illa, känna sig "utanför" det som hände, mista kontrollen.. Men jag testade i alla fall - och sen släppte jag inte masken på hela tiden! Det var himmelriket och den tog udden av värkarna så de blev uthärdliga. Mitt vatten hade inte gått så barnmorskan tog hål på fosterhinnan så det kom ut. Hon satte även en elektrod i Pyrets huvud för att ha koll på hans puls. Jag och Fredrik satt med varsitt leende på läpparna. Nu hade det börjat på riktigt! Vid tre-tiden skulle vi ha vårt Pyre hos oss.

Följande timmar flöt på helt okej. Jag fick lite värkstimulerande dropp för att värkarbetet inte skulle avta, käkade lite fruktyoghurt och russin, andades lustgas och öppnade mig en centimeter i timmen precis som jag skulle. Efter ett par timmar satte de in ryggbedövning på mig och jag hade stora förväntningar. Den bedövningen ska nämligen vara grym enligt alla som testat. Den fungerade ett tag på mig, men jag var fortfarande tvungen att ta lustgas. Efter en stund såg Fredrik att det började läcka igenom min skjorta på ryggen från nålen som satt där (bedövningen kommer hela tiden genom en slang som sitter in i ryggraden) och påpekade detta för läkare och barnmorska. Det var ingen fara sa de, men strax där efter kände jag inte längre dess effekt. Värkarna gjorde djävulskt ont och det var verkligen inget kul längre.

Ungefär samtidigt började barnmorskan så smått ta upp risken för att det vid varje förlossning kan bli kjejsarsnitt. Vid det laget trodde jag bara att det var något de var tvugna att ta upp med alla, men tänkte att det väl var lite sent att diskutera det nu mitt i allt. Sen kom en läkare in och kände på Pyrets huvud. Barnmorskan hade nämligen tyckt att hon kände Pyrets två skallhalvor ligga omlott vilket indikerade på att hans huvud blev aldeles ihoptryckt där inne. Läkaren höll med, men var inte riktigt säker. Överläkaren hämtades in och kände efter han också. Jo - Pyret låg felvänd och ihoptryckt halvvägs nere i bäckenet och kämpade som en blå för att komma neråt. Läkaren bedömde det som att vi var tvugna att göra kjejsarsnitt och vid det laget kändes det som en lättnad. Min bedövning fungerade inte och förlossningen hade avstannat, Pyret kom inte längre. Kjejsarsnitt kändes som en självklarhet.

De sade åt mig att jag inte kunde ha någon lustgas på väg mellan förlossningen och operationssalen. Men de lovade att skynda sig. Jag vet inte hur lång tid det tog, men den stunden var den absolut mest smärtsamma i hela mitt liv. Det gjorde så in i helvete ont och jag tror att jag bara låg och skrek med varje värk. Mellan värkarna skrek jag efter Fredrik som skulle få följa med in. Väl inne i operationssalen var det en del förberedelser som måste göras. Bland annat skulle lokalbedövningen verka i en halvtimme. Under hela den halvtimmen kändes värkarna med ökande styrka. Efter en stund fick jag lustgas igen, men det var en ny mask som var mycket tyngre att andas i och i min panik fick jag aldrig riktigt in snitsen. I ett lugnt ögonblick tittade jag upp på Fredrik som satt och höll i min hand och såg att han grät. Det måste ha varit så hemskt för honom att sitta där och se mig lida utan att kunna göra någonting för att lindra smärtan. Vad han inte förstod var att bara genom att finnas till och sitta vid min sida hjälpte han mig så oerhört mycket!

En halvtimme gick och de testade att lokalbedövningen hade tagit. Det hade den inte. De gav den en stund till men jag kände fortfarande allt de gjorde där det var meningen att jag skulle vara bedövad. Nu började det bli bråttom. De skulle vara tvugna att söva mig och Fredrik fick inte vara närvarande längre. Det var så otroligt hemskt när han var tvungen att lämna mig. Jag har aldrig känt mig så ensam och rädd. Det sista jag sa innan han gick var "ta kort när de väger Pyret" och det lovade Fredrik. Tyvärr blev det ju inte riktigt som vi hade tänkt oss.

Efter jag vet inte hur länge vaknade jag upp. Jag mådde illa, hade ingen omvärldsuppfattning alls, men någon sa till mig att vi hade fått en son. Strax där efter kom Fredrik in och jag sa "en pojke - jag visste det". Jag minns inte att Fredrik såg speciellt lycklig ut, men jag kände mig lycklig för att allt hade gått bra. En kort stund fick jag tro att så var fallet. Jag har bara vaga minnesbilder av de följande timmarna. Jag ligger i sängen på uppvaket, Fredrik är hos mig. Jag tror han berättar vad som hänt och jag uppfattar så mycket som att Isak hade fått i sig fostervatten och hade svårt att andas. Riktigt hur allvarligt det var förstod jag inte då.

När jag hade piggnat till lite körde de bort mig till Isak, som låg i respirator på intensiven. Han hade en massa slangar, elektroder, sladdar och nålar i sig, han var så svullen att ögonen var som två streck, men allt jag såg var en perfekt liten pojke - helt underbar. Min son. Vår son. Jag grät och sa "han är perfekt" till Fredrik. Vi kunde inte hålla i honom så jag fick sträcka ut en hand och ta i hans ben. Huden var så len, han var så fin.

När vi hade fått vårt rum på BB och jag höll på att kvickna till lite föklarade Fredrik mer vad som hade hänt. Ändå förstod jag inte. När jag på torsdagen skickade sms till alla trodde jag fortfarande att han hade övervakning och fick antibiotika för att förebygga infektion i lungorna. Det var först på torsdag vid lunch, när läkaren kom och pratade med oss, som jag förstod att han faktiskt inte hade andats alls de första tio minuterna utan fått konstgjord andning, att de första timmarna varit väldigt kritiska och att han nu fick medicin för att göra de stelnade lungorna mjuka samtidigt som man blåste upp dem så de skulle återfå sin normala storlek och så småning kunna arbeta själva. Med ens kändes det som hela världen rasade samman och jag insåg hur nära vi hade varit att förlora honom. Vi grät tillsammans och jag förstod plötsligt hur hemskt det måste ha varit för Fredrik att ta emot beskedet om Isak samtidigt som jag låg på uppvaket.

De följande dagarna var en kamp. Vi var hos Isak så ofta vi fick och jag orkade. Att återhämta sig efter ett kjejsarsnitt är jobbigt, men det var ingenting i jämförelse med den ständiga oron över hur Isak mådde. Han gjode dock framsteg snabbt, snabbare än läkarna trodde. Som Fredrik tidigare skrivit var varenda framsteg en stor seger och vi fick se mer och mer av Isak. Svullnaderna lättade och slangar och nålar försvann en efter en. Han är en stark liten kämpe och första gången han slog upp ögonen såg vi en nyfikenhet och en busighet som gjorde att vi kunde tro på att han fixar detta. Det var fantastiskt.

Personalen på neonatal-avdelning 34 där Isak bodde under sin första vecka i livet var helt underbara. De skapade en stor trygghet genom att låta oss vara så delaktiga som möjligt och ge oss löpande information om allt som hände Isak. De var personligt engagerade och vi kunde inte ha fått en bättre hjälp, ett bättre stöd.

Nu är Isak 11 dagar och efter att ha fått bott med oss inne på det föräldrarum vi flyttade till efter BB i några dygn fick vi alltså åka hem på permission. När han slapp övervakningen och var piggare var det dags att börja öva på att äta själv och det tog några dygn, men nu flyter det på ganska bra. I morgon ska vi in och väga honom för att se att han får i sig vad han ska och sen blir vi förhoppningsvis utskrivna. Det är dags att vara en familj på riktigt.

Jag skulle vilja att ni allihopa fick träffa vår lilla Isak så snart det bara går. Han så klart helt underbar! Ska snickra ihop ett album så länge så ni får se lite fler bilder i alla fall.

Det här är väl det längsta inlägg jag någonsin skrivit och tårarna rann nästan hela tiden. Jag har aldrig i mitt liv känt så mycket kärlek, framförallt till Isak och Fredrik, men också till alla er som lämnat kommentarer här, som har skickat meddelanden och presenter hem. Ni gjorde det lite enklare att stå ut under de här jobbiga dagarna och jag är så oerhört glad att ni finns i vårt liv! TACK.

Puss & Kram från en slutkörd men lycklig mamma. :)

18:45 Posted in Dagbok , Förälder , Graviditet | Permalink | Comments (10) | Trackbacks (0) | Email this

Monday, 07 August 2006

Isak mår bättre..

Pappa här igen..

Nu mår Isak mycket bättre. Idag kopplar de förhoppningsvis bort hans sista övervakning, den som mäter syremättnaden i blodet. Sonden har han kvar än, men idag förstod han var bröstet var till för så sonden ryker nog snart den oxå. Han kommer att fortsätta med antibiotika i några dagar till.

Igår fick han komma in i vårt föräldrarum en kort stund för första gången. Det var mysigt. Lisa mår oxå mycket bättre. Nu kan hon gå nästan obehindrat, om än inte så fort..

Lite korta fakta om Isak:

Född: 2006-08-02 kl 16:03
Längd: 54,5 cm
Vikt: 4435gr

De sista dygnen har Isak varit i princip omöjlig att väcka. Han vaknade till lite när man bytte blöja eller lyfte upp honom. Men det tog typ tre sekunder innan han somnade igen.. Idag är han lite mer alert och pigg.

Och när han fick på sig sina första kläder så blev det självklart en..






..just det, en Pyret-body! :)

15:55 Posted in Diverse , Förälder , Foto | Permalink | Comments (10) | Trackbacks (1) | Email this

Friday, 04 August 2006

Kort rapport..

Nu är det pappa som passar på att skriva här medans han är hemma och hämtar kläder och diverse småplock. Vistelsen blir lite längre än de planerade tre dagarna.

Förlossningen gick inte som tänkt och avslutades med akut kejsarsnitt. Ryggbedövningen slutade att fungera och Lisa fick till slut sövas ner istället för den vanliga lokalbedövningen. När Isak kom ut hade han dragit in nerbajsat fostervatten i lungarna som därför inte fungerade, de var ihopklistrade.. Efter några hektiska timmar stabiliserades läget och han kunde andas med hjälp av respirator. Han fick även både blod- och plasma-transfusioner när blodtrycket sjönk till följd av allt. Det första dygnet grät vi väldigt mycket..

Numera mår Isak mycket bättre. Igår under dagen kopplade de bort all andningshjälp och det han idag har till hjälp är en sond genom näsan ner i magen för mat, ett naveldropp för extra energi och en slang foten där han får penecillin för att förebygga infektion i lungorna. Han ligger fortfarande kvar på neonatal..

När de plockade bort andningshjälpen igår kunde vi för första gången se hans näsa. Ni anar inte hur glad man blir för så lite.. Idag morse skrek han för första gången, det var som att vinna på lotto.
Men det bästa av allt var ända när han, precis innan vi skulle gå, slog upp ögonen för första gången. Större än så blir det aldrig.

Idag känner vi oss ganska glada. Igår kväll kostade vi på oss ett leende. Det är så skönt att äntligen få le igen. Vi börjar kunna slappna av och ta till oss alla gratulationer nu. De första dagarna vågade vi inte. Så tack alla som skickat gratulationer, det värmer oerhört.

Lisa kommer antagligen och förhoppningsvis skrivas ut på söndag. Då kommer vi flytta över till ett föraldraboende intill. När Isak är redo kommer han flytta upp till oss och vi kommer antagligen bo där tills nästa helg.

Just nu sitter Lisa och försöker amma Isak för första gången. Hoppas det går bra..

Jag lägger in ett par bilder oxå. Fler kommer när vi har tid och ork..

15:05 Posted in Diverse , Förälder , Foto | Permalink | Comments (13) | Trackbacks (0) | Email this

Tuesday, 01 August 2006

Fortfarande inget..

Oregelbundna värkar, tillräckligt täta för att vara asjobbiga men inte för att åka in.

Fan..

16:20 Posted in Graviditet | Permalink | Comments (13) | Trackbacks (0) | Email this

BB tur & retur

Säga vad man vill om Pyret, men ut vill h*n uppenbarligen inte!

Efter ett dygns värkar utan uppehåll ändrade de plötsligt karaktär (från hurjävlaontsomhelst till existerarsånhärsmärtaont) och blev mycket tätare. Jag gick på toa och hade börjat blöda, när jag satt där så kändes det som om hela mitt innandöme ville ut typ NU så vi åkte in till förlossningen vid 24:00 (de hade vid tidigare samtal sagt att vi skulle åka in om jag började blöda).

På vägen dit avtog värkarna och när vi kom fram och jag fick på mig ctg-apparaten som ska mäta hur Pyret mår samt mina värkar så lyckades jag bara uppbringa 2 stycken på en halvtimme.

Gynundersökningen visade att jag var öppen ynka 2 cm! En centimeter per dygn sen värkarbetet startade. Kul facit.

Så de skickade hem oss. Fick med mig en liten gottepåse med smärtlindrande tabletter och sömntabletter vilket faktiskt har gjort att jag har kunnat sova tre timmar i natt. Det ger ca 6 timmar sammanlagt på två dygn och som ni förstår är jag rätt så matt. Jag har inte slutat darra i kroppen sen jag vaknade i morse och jag förstår inte hur jag ska orka med en sån här långdragen förlossning.

Så vi är hemma igen. Men öppningsskedet har ju i alla fall startat.. I den här takten ser det ut som att vi får vänta ett tag till. :(

Pyret blir ett augustibarn i alla fall, det trodde man inte.

Tack för alla kommentarer, jag blir jätteglad och peppad av dem!!!

Kram!

10:15 Posted in Dagbok , Graviditet | Permalink | Comments (4) | Trackbacks (0) | Email this